Sankt Markus församling i Lund
+++


Sedan våren 2007 firar S:t Markus församling i Lund söndaglig gudstjänst på Skriftens och den evangelisk-lutherska bekännelsens grundi Svenska kyrkans andliga tradition. Sedan hösten 2009 är församlingen i koinonia i Missionsprovinsen. Våra gudstjänster är öppna för alla som längtar efter en sund och fördjupad gemenskap med den Treenige Guden.


Läs mer om församlingen här!
 
 

J















































































































Jungfru Marie bebådelsed., ”Bebådelsen”, 1 årg., gudstjänst, Lund, 2015-03-21
Texter: Jes 7:10-14; Rom 8:1-4; Luk 1:26-38.
Psalmer: 38; (18); 164; 478:2-4; 348; 448.
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be: Herre, helga oss i ditt Ord, ty ditt Ord är sanning!
Då sade profeten Jesaja: ”Lyssna nu, ni av Davids hus: Är det inte nog att ni vill trötta ut människor? Vill ni också trötta ut min Gud? Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel!
Du har en stor förväntan på att få det högsta goda, det absolut bästa du kan önska dig. Så säger den ende som kan infria denna din önskan: Det skall så ske. Och som tecken på att det är så, skall han låta något stort inträffa som tydligt visar att du kan lita på att önskemålet uppfylls.
Begränsar vi våra förväntningar till jordelivet kan det vi vill få vara allt möjligt. Var och en har sina bekymmer och sina behov. Så är det i syndens och dödens splittrade värld. Var och en går i sin vilsenhet sin egen väg.
Men är vår förväntan att få se meningen med varför vi människor finns till. Och söker vi bortom denna världens och dödens gränser. Då kan Herren av nåd låta allas vår förväntan bli gemensam.
Det är en förväntan att få leva med Gud. Målet för vår längtan och Han som svarar upp mot den blir då en och densamma. Gud är Immanuel, Gud med oss. Det är namnet på Herren och det skall vara målet för vad vi ytterst strävar efter. Till det är vi skapade.
Denna önskan uppfylls i Jesus Kristus, Gud själv som kommer till oss. Immanuel. Gud med oss. Genom profeten Jesaja talar Herren om ett tecken som tydligt skulle vittna om hur Herren skulle uppfylla, svara upp mot, denna förväntan: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel! En ung kvinna som inte haft någon intim relation med en man ska bli havande! Hon skall föda en son som hon ska ge namnet Immanuel, Gud med oss. Hur ska det gå till? Ja, det kan ju bara vara så att Gud som föds för att vara med oss är förenad med människonaturen som är Marias del i sonen som föds. För någon jordisk far är det här inte tal om! Hur det skall gå till går inte att förstå, för något sådant har aldrig tidigare skett att en jordisk kvinna får bära och föda Gud med oss.
Människor som Herren av nåd låter söka Honom. Människor som av nåd tar emot Herrens löften om evigt liv med honom, de får samlas kring detta synliga tecken: Jungfrun som blir havande. De samlas kring barnet hon bär och föder. De kristna förenas i Gud kring Jesus, Gud med oss!
Jesu tillkommelse, hans heliga avlelse, hans jungfrufödelse är tecken på att Gud uppfyller löftet att frälsa oss människor. När vi tar emot tecknet i tro blir vi också delaktiga i detta skeende, vi blir genom tron Guds barn. Avvisar vi i otro tecknet som målas upp för oss, då står vi utan för det vi ser.
Frälsningens tecken är levande verklighet för den som tror. Ordet, dopvattnet, nattvardens bröd och vin är både tecken och verklighet för dem som i tro tar emot detta. Avvisas ordet, dopets löften och nattvardens gåvor i otro, står de där som tecken som vittnar om att jag är åtskild från Gud. Jag har inte del av hans välsignelse och löften. Jag ser Guds räddning, men den går mig förbi. Som den gick Ahas förbi. Med fromma bortförklaringar sade kungen att han inte ville be om något tecken. Istället köpte han den assyriske storkungens hjälp med templets och kungapalatsets skatter. Herrens hjälp uteblev och kungen och landet förlorade till sist sin frihet. Avvisar jag Guds tecken följer meder min livsvandring inte till Gud. Jag följer då den vilsna vägen mot undergång och död under Guds vrede.
Samtidigt: Den utlösande faktorn Guds tecknat om alla människors räddning är Ahas otro! Gud trotsar Ahas vägran att be om tecken för begränsad hjälp genom att lova tecken om gränslös, evig frälsning. Ahas otro bemöter Gud med tecknet om frälsaren som skall rädda alla som tror på honom.
Vi skall nu se på två sidor av budskapet om hur Herrens löfte uppfylldes när Maria fick veta att hon skulle blir Herrens moder: Tecknet på förening med Gud och hur vi kan förhålla oss till detta tecken.
Först säger vi: Marias och Guds son är brodern, konungen och frälsaren!
Ängeln Gabriel säger till Maria: ”Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son."
Guds son, det kunde Israels kungar kallas, och hela folket också för den delen. Men då är det fråga om att kungen och folket adopteras till att ha ett sonförhållande till Fadern i himmelen. Gud förhåller sig till kungen och till folket som till sin son. Ängelns ord till jungfru Maria handlar om något annat! Guds eget väsen, den Helige Ande, och den Högstes kraft ska vila över Maria. Så skall hennes son som hon får med Guds väsen kallas helig liksom Gud är helig. Hennes barn ska verkligen vara Guds och människan Marias son i konkret, biologisk mening.
Och han blir till för att vara din broder, i konkret, biologisk mening! Gud är dig så nära i Jesus att han är av ditt kött och blod. På en kristen människas familjefoto borde Jesus vara med. Jesus, Immanuel, Gud med oss är din och min närmaste släkting.
Det innebär ju bland annat att Gud i Jesus förstår dig helt och fullt. Inget behöver du förklara för honom. Aldrig missförstår han dig. Det går heller inte att dölja något för honom eller prata bort obekväma sanningar. Sådant avskyr sanningens Herre. Men han gläds av hjärtat när du bekänner allt ont, skamligt och orent du begått. Och samtidigt älskar han dig som sin närmaste släkting. Du är genom att dopet och tron inympad i hans familj. Han dog för att det skulle bli så. Han blev människa i jungfru Marias moderliv för att vara din broder!
Jesus är din kung.
Ja, Han är allas konung. Han regerar över dem som erkänner hans kungamakt, och också över dem som inte gör det. Han har gått in i kung Davids ätt och Jakob och de andra patriarkernas släkte, för att bli dess konung. Det släktet får vi tillhöra genom dopet och tron. Genom att tillhöra det folket får vi ha Jesus som vår kung i all evighet. För Jesus fullbordar Guds folks kungalängd: Han är den slutgiltige, evige konungen av Davids hus i det fridsrike som Gud gett åt sitt folk.
Jesus regerar med målet att allt som sker skall vara det högsta goda för dig och för alla som hör till hans folk. Vilket är att ditt liv en dag ska få fullkomnas för evigt med Gud i hans rike. Allt syftar dit. Det är det mål och den mening Gud gett oss människor!
Men själva har vi svårt att finna vägen dit. Den är krokig och motig. I livet hamnar vi då och då vid svåra vägval. Man vet inte riktigt vad som är rätt att göra. Väljer man på ett sätt, sker det ofta på bekostnad av något annat som också var rätt och riktigt. Så är vi omgivna av nöd och behov och uppgifter som vi inte kan eller orkar ta oss an utan måste överlämna åt andra. Då är det gott att veta att Gud med oss är den store, allgode samordnaren av allt som sker. Gud råder över allt och alla och tar sig an alla de svårigheter vi inte vet hur vi ska hantera. Han tar sig an alla dessa behov, uppgifter och plikter vi inte klarar av. Hur mycket beslutsångest jag än kan ha säger Gud i sitt ord att jag inte behöver våndas. Herren styr allt till det bästa. Hur mycket jag än kan beklaga ett vägval, får jag lita på att Herren i slutändan ordnar upp det. För han vill ordna upp det för mig och han har makt att göra det. Han gör det ofta genom att använda andra människor som kan ta vid där vi misslyckats. Alla människor på hela jorden står till Kristus konungens förfogande, vare sig de vet om det eller inte.
Marias son skulle få namnet Jesus: Gud frälser. Gud som räddar oss människor genom att i vårt ställe bära straffet vi förtjänar och lyda Guds bud som vi inte orkar lyda. Ja, han räddar oss även för den värsta, yttersta synden: otron.
Vi kan ju inte tro själva. Men han är den sanna trons upphovsman och han vill ge oss av sin tro! Han vill rädda oss från den synd som skiljer oss från Gud, eftersom den är nej till Guds hjälp. Otron som innebär att man liksom kung Ahas inte vill ha Guds tecken. Jesus tror för dig. Jesus placerar sin Ande i ditt hjärta så att du får tro på Hans frälsning. Du behöver inte oroas och våndas över om din tro är stark nog eller inte. Gud i Jesus är med dig så till den grad att han är din tros upphovsman och fullbordare. Det blev han för dig när du döptes. Och det är han så länge du vandrar på denna jord där du inte kan se Gud utan bara kan tro. Hans tro i ditt ställe får du ta emot i Ordet och sakramenten. De skapar tro när du tar emot dem utan att vara skeptisk. Genom att glädjas över Bibelns löften att du ska få del av Guds välsignelse och eviga liv. Detta eftersom tron förenar dig med Guds son som är full av Guds välsignelse och liv.
Så ska vi till sist se mer hur otron och tron kan gestalta sig.
Otro hindrar inte Gud för att göra det han vill. Redan direkt efter syndafallet lovade ju Herren att kvinnans säd, hennes avkomma, en dag skulle besegra djävulen. Guds frälsningsrådslut och Guds sons jungfrufödelse var alltså sedan länge fastställt då Herren uppmanade kung Ahas att be om ett tecken. När Ahas vägrar uttalar Gud en precisering av löftet: Messias ska födas av en jungfru. Men Ahas griper inte tag om Guds erbjudande att be om ett tecken, han avvisar Guds utsträckta hand. Detta påminner oss om att otron kan råda bland dem som lever i Guds närhet och hör Guds ord. Evangeliet finns där framför dem, men de släpper inte in det i hjärtat. Guds rådslut framställs för dem men de vill inte dras in i det. Då är de utanför Guds rike fastän Gud står mitt framför dem.
Med Maria är det tvärtom! Ängeln säger vad som ska ske med henne och att hon fått nåd av Gud! Det är inte tal om att Maria ska ge sin tillåtelse för att undret ska ske. När hon till sist säger: ”Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt”, är det förvisso ett trons ja till det Gud ska göra med henne. Men eftersom ängeln talar om undret som något som redan är på väg att hända, är hennes tro innesluten i Guds beslut som fattats och handling som utförs. Marias ja är hennes bejakande av det som Gud gör och till hennes kallelse i det som sker. Hennes bekännelse är en frukt av att Herren utvalt henne att tro. Ängeln lämnar henne efter att hon sagt sig vara införstådd med vad som ska ske. Marias bekännelse är ingen gärning som ger henne rätt till Guds nåd. Nåd har hon redan fått, det är ju det första ängeln säger. Hennes bekännelse är ett vittnesbörd som kommer av att hon fått ta emot ängelns undervisning med den tro hon redan har!
Skillnaden mellan kung Ahas otro och Marias tro, är att kung Ahas står utanför det som Herren berättar ska ske. Maria är inne i skeendet hela tiden. Gud är med henne!
Detta att vara med Gud i tro, det är inte blind lydnad. Tvärtom finns det plats för frågor och undran, och till och med för förskräckelse inför det Gud säger och gör. Frågorna vill Gud svara på när vi kan ta emot dessa svar. Och förskräckelsen vill Han av nåd befrias oss från genast. Vi skall aldrig vara rädda för Gud. Gud är ju Gud med oss. Det kan han inte vara om vi är rädda.
Maria blir rädd då ängeln träder in i hennes hem. Rädslan kommer av att änglasyner är något ovanligt och starkt som skakar om henne. Men förskräckelsen leder inte till flykt från Herren, utan är tvärtom början på Marias samtal med Herrens ombud. Fruktan för Gud får binda henne vid Guds ord så att hon tar det på allvar. Ängeln upprepar att Maria fått nåd. Nåden, Guds välvilja mot henne, är förutsättningen för allt som sker. Sedan undervisar ängeln Maria om vem barnet är som hon ska föda. Han är Gud den Högstes son, Jesus, Gud som frälser. Den yttersta tidens slutgiltige kung av Davids hus och släkt. Den undervisningen tar Maria till sig. Messias egenskaper och uppdrag känner hon igen från Guds ord.
Men hon frågar: Hur skall detta ske med henne, hon som inte känt någon man. Då förklarar ängeln hur hon ska bli havande med Gud. Han berättar om släktingen Elisabeth som med barnet hon väntar redan är indraget i skeendet kring Marias son. Genom att nämna Elisabeth låter ängeln Maria få en väninna att dela sin upplevelse med. Maria får ett tecken utanför henne själv som vittnar om att ängeln talar sanning.
Maria lyssnar och tror. Tron visar sig i att lyssna till Gud, samtala med Gud be till Gud och ta emot Guds stöd och hjälp. Marias tro och samtal med ängeln föder och formar Marias slutreplik: ”Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Tron på Herrens allmakt och godhet genomsyrar hennes svar: Ta hand om mig Herre. Låt mig få tjäna dig som du finner för gott.
Bakom denna tro och tillit står Herren som utvalt Maria till det uppdrag som blev hennes. Maria tar alltså utan frågor emot ängelns förklaring om vem den Messias är som hon ska föda. Men han förstår inte hur just hon skall kunna bli mor åt Messias. Förklaringen ängeln ger är hissnande stor: Liksom Guds närvaro fyllde tabernaklet i öknen under Mose tid, liksom Guds närvaro uppfyllde det heliga templet i Jerusalem, så skall Guds väsens närvaro över Maria utgöra Guds närvaro bland människor. Så ska Maria göras havande med Gud själv. Guds son skall bli människa i hennes moderliv. Ty för Gud är ingenting omöjligt. Inte ens att på detta sätt förena sig med den mänskliga naturen i en jordisk kvinnas moderliv.
Marias trosbekännelse är: ”Jag är din tjänarinna, ske med mig så som du har sagt.” Hennes tro förenas med hennes tjänst. Och att hennes tjänst är Guds handlande med henne. Guds handlande med Maria ger människosläktet det högsta goda, nämligen frälsaren Jesus som ger oss evigt liv med Gud.
Och Maria är ett föredöme i vad den kristna tron handlar om. Hennes levnadsöde lär oss att kristen tro är en Guds gåva som drar in oss i Guds nådiga, goda handlande med oss människor. Då vi bekänner vår tro bekänner vi att Gud innesluter oss i sitt verk för att frälsa världen, i sin omsorg om alla människor i alla tider. Om någon frågar dig vad som är det största du kan göra för din nästa, kan du svara: Jag är genom tron på Jesus förenad med Gud. Det innebär att jag kan tjäna hans godhet mot min nästa.
Tron är inte mitt eget verk. Tron är en Guds gåva, genom vilken han ansluter mig till sitt handlande för att göra gott. Det är den största gåva jag fått. Den gåva genom vilken jag, som Guds tjänare eller tjänarinna, får göra gott mot andra människor. Så jag får säga till min nästa som inte känner Jesus: Vill du göra det högsta goda du överhuvudtaget kan göra för din nästa, sök då Jesus Kristus i ordet och sakramenten. Ta där emot honom i tro så får han innesluta dig i sitt eget väsen och folk, och låta dig tjäna din nästa i Hans goda rike!
För att påminna oss om att vi inte har någon förtjänst i detta, ska vi tänka på att tron är en tro på att Jesus sonat vår synd och skuld. Att tron är en ständig tacksam glädje över att vi syndare är Guds barn av nåd allena på grundval av att Jesus tar bort all olydnad och orenhet som skiljer oss från Gud.
Evangeliet om Jesus är evangeliet om syndernas förlåtelse. Den sanningen målas upp för oss i hela Bibelns budskap och i alla sant kristna gudstjänster. Den är särskilt tydlig och stark i den tid på kyrkoåret som nu är: I Fastan, då vi förbereder oss för att fira Jesu stora försoningsverk. Det verk som fullbordades på Golgata kors och som bekräftades inför vittnen då lärjungarna på den tredje dagen såg att graven var tom. Så får lovsången till Herren vara en lovsång över att Jesus gick korsets väg för lösa oss från syndens, dödens och djävulens band. Detta så att Gud genom Jesus får vara Immanuel, Gud med oss. Amen!
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet! Amen!